De Nya Svenskarna

Under 1917 hade Sverige brist  på de viktigaste livsmedeln såsom bröd och potatis vid sidan av fattigdom.
Samtidigt fanns det element i Sverige som bar på revolutionära tankar som kämpade för bättre löner och mot fattigdom och arbetslöshet.
Detta ledde till folkuppror startade i Västerås den 20 april 1917.
Dalaupproret bestod av tre olika uppror, det var böndernas uppror, demonstrationståget och skottet i Ådalen arbetskonflikt  maj 1931
I det senare upproret 1917 utvecklades detta från bröd och arbetslöshet
till krav på demokrati och rättvisa allmänna val, urbanisering och industri och en ny modern livsstil för det svenska samhället.
Detta hände då svenska folket saknade förtroende för militären och en effektiv partiorganisation som kunde påverka inne i riksdagen.
De faktorer var uppmuntrande för att en revolution skulle kunna hända i Sverige såsom den 17 oktoberrevolutionen i Ryssland.
Emellertid inträffade ingen revolution i Sverige som majoriteten av det svenska folket trodde utan i stället fällde man regeringen Hammarskjöld och dessutom utsattes de socialistiska rörelserna  splittring och ett nytt parti föddes, nämligen det svenska kommunistpartiet 1917. Orsaken till splittringen var hur man skulle förändra det svenska samhället genom revolution eller på fredlig väg.
Sveriges socialdemokratisa vänsterparti Zetha Höglund, Kihlbom och Ström vilka fick stöd i Norrbotten och gav ut sin tidning Norrskensflamman. Emedan socialdemokraterna valde den strategin, nämligen att om det svenska samhället inte gick att förändra med fredliga medel skulle man ta till vapen genom revolution och betonade samtidigt att inget samarbete med något borgerligt parti skulle äga rum.
Konflikten mellan Branting och de ovan nämnda vänsterledarna gällde också att vänserledarna deltog i internationalen, alltså fredsmötet i Suez vilket Brantings anhängare motsatte sig. Vid den konferensen träffade de Lenin vilken var ledare för bolsjevikerna samt mensjevikerna och en tredje ledare som ledde ryska flyktingar i exil, nämligen Trotskij.

Hur kunde Lenin deltaga i en konferens i Sverige, vandra på de svenska gatorna och planera sin oktoberrevolution och sedan åka tillbaka till Ryssland via Finland? Tsaren varnade den svenska regeringen.
Den skicklige dåvarande statsministern Hammarskjöld besatt en viktig egenskap han var jurist, hovrättspresident, expert i folkrätt och en av ledamöterna vid skiljedomstolen i Haag. Han vågade avkunna en dom i den s.k. Casablancaaffären, domen som han var med och avkunnade innehöll en svidande kritik mot Tyskland och Frankrike som gällde tre marockaner som rymt från en fransk militäranläggning och gripits av tyskarna under en tågresa. Tyskland motsatte sig en fransk begäran om överlämnande av de gripna marocknerna till Frankrike.
Hammarskjöld var ledamot av den Svenska Akademien, justitieminister i regeringen van Otter 1901-1902 och skolminister i regeringe Lundberg 1905  och var en av de som deltog i förhandlingen med Norge om unionsupplösningen, senare statsminister och bildade sin regering den s.k. borgagårdsregeringen 1914 efter regeringen Stafs fall som var ett verk av kung Gustaf V. Hammarskjöld upplöste  andra kammaren såsom Staf önskade och utlyste nyval samtidigt öppnades möjlighet för folk som forskare, akademiker och experter att komma med yttanden och förslag om hur man skulle lösa krisen. n sådan statsministerprofil vill vi se
nästa val 2014.

När Staf dog 1915 försvagades det social-liberala samarbetet men däremot aktiverades nazistiska och facistiska rörelser och de bildade Sveriges Nationella Förbund, SNF, vilket flera riksdagsmän blev aktiva medlemmar i. Hammarskjöld och svenska folket ville ha en kung utan makt som accepterade de beslut som fattades av riksdagen. Vid valet 1917 fick de konservativa och centern cirka 33 % av rösterna medan
vänsterblocket till vilket folkpartiet räknades tillsammans med socialdemokraterna och kommunisterna fick mer än 66 %. 65 % av den röstberättigade delen av befolkningen röstade. Vänsterblocket bildade regering, en liberal-socialdemokratisk koalitionsregering som leddes av av folkpartiledaren Nils Edén. Fyra socialdemkratiska statsråd och sju liberala statsråd och Branting fick finansministerposten.
Om det var möjligt att Branting med hjälp av liberalerna fick finansministerposten och  socialdemokraterna kom in i riksdagen  tack vare Staf och att folkpartiet erbjöd fyra statsråd ministerposter. Den politiska röran kan jämföras med när Sverigen styrdes av två invandrare, den ene den finske mösspartiledaren och kanslipresidenten Arvid Horn och den andre tysken Fredrik I som besteg den svenska tronen. Den röran kan också
påminna om riksdagsmän med invandrarbakgrund som stiftar lagar tillsammans med
Sverigedemokraterna.

Mot denna bakgrund behöver svenska folket tänka på en ny statsministerprofil av Hjalmar Hammarskjölds kaliber med stor erfarenhet.

Solidaritet
De Nya Svenskarna